Jag känner att jag väldigt sällan är ute och rör på mig, alltså i Stockholm. Hänger mest här i Våris/Skäris. Och ändå, dom två gångerna jag har tagit mig någon annanstans, två helt olika ställen, så lyckas jag se en människa som jag inte har träffat eller sett på flera år.
Ni vet, ibland träffar man någon som verkar rolig och så känner man sig intresserad, ganska mycket tillochmed. I typ två veckor - sen börjar man irritera sig på allt. Och verkligen på ALLT. Sättet personen skrattar på, sätter personen klär sig, man upptäcker grejer som typ att egentligen är hen världens tråkigaste. Man kan typ inte ens förmå sig att LÅTSAS skratta åt hens skämt.
Han var i alla fall så för mig då. Träffade honom ganska mycket under en kort period, sen sa jag typ något om att det inte funkade längre, kanske (antagligen) elakt, och slutade träffa honom och slutade svara på hans sms.
Ibland tänker jag att det kanske är jag som är en hemsk människa som känner så. Men mest tänker jag att jag inte vill råka träffa honom pga awkwardness.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar