Jag har ju lite svårt med en del grejer. Som att sitta nära någon annan. Då menar jag inte sitta på tuben-nära utan nära när man nuddar varandra hela tiden. Jag menar så nära man kan sitta utan att sitta i knät på någon. För det har jag inga problem med, det är det här sitta bredvid men jättejättenära som är jobbigt. Det liksom kliar i kroppen, och nästan skaver. Alltså inte varje gång, men då och då.
Sen jag fick barn är det här någonting som jag fått bearbeta. Massor.
Barn gillar ju det där med extrem närhet. Dom verkar liksom vilja smälta ihop med en. Jag gillar såklart att ha dom väldigt nära, det är bara närhet på olika sätt.
Typ: soffan är tom men ändå så ska dom sitta halvt på en. Ha en liten fot inkilad i sidan på en och gnugga sina armbågar mot en. Klättra lite, använda håret som lian, korva sig.
Det kan kännas en smula jobbigt, men nu när jag tänker efter så kanske just det är jobbigt för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar