Ett avslut

Det tog mig tills nu ungefär, att förstå att mina bebisar, allihopa, har blivit storungar idag. Det började med att jag skrattade åt en sak så mycket att jag började gråta, och sen fortsatte jag att gråta (hej vem har pms?).

Idag tågade Love och Arvid iväg med deras kompis i skolan, alla tre med armarna runt varandra, och när jag sa att jag skulle hämta dom vid ett då skolan slutade så ville dom att jag skulle komma senare så att dom fick vara lite på fritids också.

Och Tuva, hon sprang runt på förskolan och lekte med alla grejer och undersökte varje rum. Hon ville inte hålla handen för, som hon sa det, "Tuva är ett stort barn".

Det här (plus att alla postar bebismagar och bebisbilder på Instagram) har fått mig lite ur balans. Ser jag små bebisar i verkligheten så aaawar jag och säger "tänk att ni har varit så småååå!" och nyper mina barn lite i kinderna.

Men alltså på riktigt, egentligen ser jag ju ljuset i tunneln nu, slutet på småbarnstiden! Livet!