SÅHÄR I VÄNTAN

jag kan inte sova på nätterna. nu börjar nattkissningen komma igång och mardrömmarna också. jag drömmer om kejsarsnitt, just nu skrämmer det mig mer än vad det gjorde förra gången. föda "vanligt" känns på något sätt bättre än att få magen uppsnittad och det trots att jag fick sy sjukt mycket efter att ha fött love och arvid. sen är det ju mitt fel också, precis som när jag väntade love och arvid så läser jag om allt som kan gå fel, vad det finns för risker osv. "bara för att vara förberedd" och sen lägger jag på lite egna skräckscenarion på det. som att det skulle göra någonting bättre.

och så tänker jag på att jag är en bra mamma som det är nu och att jag är rädd för att det ska kännas som att det förändras när den nya kommer. att jag inte kommer att ha samma tid och ork. jag antar att det är något alla föräldrar som väntar nya barn tänker på någon gång, det känns bara lite som att eftersom jag inte kommer att ha någon annan än mig själv så kommer det att bli knepigt och kämpigt. men egentligen är det ju ingenting som jag borde gå och tänka på, jag borde tänka att det kommer att gå så bra som det kan gå, men det är svårt att slå bort allt.