MITT LILLA LYSRÖR

igår var vi på sjukhuset, nu är sigge åtta dagar gammal och har stuckits sådär åtta gånger i handen men nu är det förhoppningsvis slut med det. vi fick hjälp igår, sigge fick solas. MEN! vi slapp göra det på sjukhuset och fick göra det hemma. så i tolv timmar har sigge legat insvept i en slags plastficka med fiberoptik i. jag har liksom ammat ett lysrör. eller det kändes ungefär så. sen gick det inte så bra att amma heller (hemläkaren sa att det var för att det var en man som låg bakom konstruktionen, teknik kan dom men inte så mycket annat typ), så vi fick flaskmata (vi gör det alltså, men med min mjölk för jag har massor, bara för att han ska få i sig tillräckligt, för att vi ska se att han får i sig tillräckligt osv). imorse var hon här igen och nu ligger han på normalnivå, så behandlingen hjälpte!

idag åker anders hem också, det känns sådär i hela kroppen. och dessutom saknar jag love och arvid. nu har allt liksom börjat lugna ner sig, vi är hemma men dom är inte här och jag har aldrig varit ifrån dom såhär länge. iförrgår började jag gråta när jag såg deras skor i hallen. jag får dagliga uppdateringar om deras äventyr och ibland vill dom prata i telefon också. inte för att dom är världsbäst på det eftersom dom gillar att visa upp sina saker för mig, så alltså visar dom grejerna istället för att prata. dom kommer kanske att komma i helgen, det som komplicerar allt är att jag inte får lyfta dom på freakin två månader tack vare snittet.

och jag gjorde förresten kejsarsnitt för att jag fick sy väldigt mycket förra gången så läkarna tyckte inte att det var värt att jag skulle få riskera att göra det igen.