Jag förstår om jag framstår som ett freak när jag säger att jag tänker försöka förlåta. När jag hör mig själv säga det så låter det konstigt, som att det vore den enklaste och mest självklara saken i världen.
F-ö-r-l-å-t-a.
Det är såklart inte lätt, och det kommer att bli en så jävla lång och jobbig väg tillbaka. Det är inte ens säkert att det finns en väg tillbaka. Men OM, om det finns en väg, så kanske den är värd att ta.
5 kommentarer:
Jag tycker inte att du verkar vara ett freak. Nu vet jag inte under vilka omständigheter det skedde, om det hänt fler gånger med samma människa men det är ju du och bara du som kan bestämma hur du ska gå vidare.
Jag hejar på dig och kvinna, du verkar klok som en bok så du gör nog det rätta för dig.
Tycker inte heller du verkar vara ett freak det minsta. Förlåta är det största man kan göra. Inte bara för den man förlåter utan framförallt för sig själv. "Jag ska försöka förlåta dig för jag vill må bra." Inget är viktigare än att du mår bra. Och processen att förlåta kommer, i slutändan, ge dig otroligt mycket. Glöm inte alla faser mellan förtvivlan och faktisk förlåtelse bara. All ilska, sorg, skuld, tomhet mm. är viktiga delar av processen. Låt allt ske och försök inte att låta bli känslor som känns opassande. Det är negativa tankar man ska passa sig för att upprepa för länge. Men känslorna är naturliga reaktioner som måste ut. Varma kramar.
http://www.bokus.com/bok/9789127107687/medeas-vrede-och-andra-dumpade-kvinnors-kris-och-utveckling/
Kolla den! Lite töntigt och jävligt pinigt att låna på biblan men den hjälpte mig asmycket när min "kille" var otrogen (och dumpade mig) för nästan precis ett år sedan. Jag "förlät" och vi blev ihop igen, för som du skriver så finns ju känslorna kvar, det går ju inte automatiskt över bara för att han kör kuken i någon annan. När man känner sig så ratad och dålig så är det nästan lättare att förlåta.
Aja, ville bara tipsa om boken. Det är ju så jävla mycket skam och skuld man känner så låt det ta tid.
KRAM <3
HEJA DIG PERTA!
Vi har aldrig träffats men jag blir så sjukt berörd av detta! fan, det räcker väl depp orsakat av snubbar för din del kan man tycka :(
jag trivlar inte alls på att man kan förlåta. det viktigaste är väl att vara uppmärksam på ifall man märker att man INTE kunnat det. för kämpar man på ändå och aldrig kan komma över det så kommer det äta upp relationen. klarar man sig istället förbi det så är det ju världens bästa grej.
kram
Usch. Så himla dumt och fel och jag vet inte vad. Blir så ledsen när du som är så klok och bra och inspirerande råkar ut för något sånt här. Och du är inget freak. Vem skulle inte önska att man kunde förlåta? Och jag tror det är värt ett försök. En andra chans.
Skicka en kommentar