måndag, mars 12, 2012

Jag drömmer väl om kärlek som inte finns. Jag trodde att jag hade den nu, att allting var bra.
Nu känns allt så fult och falskt, och jag ska försöka komma på hur man förlåter någon som har varit otrogen. Och hur man ska kunna låta bli att lägga skulden på sig själv fast man egentligen inte borde. Jag ältar det. Vrider och vänder.

Jag borde bara vara jävligt arg och förbannad, mer än vad jag är.

Och allting är precis som vanligt utanför, som att ingenting har hänt. Den enda skillnaden är att hela jag värker, och att luften känns tung att andas. Hela jag känns tung. En stor tjock klump som rör sig i trögflytande sörja.

Jag vet inte hur man går vidare.

10 kommentarer:

Anonym sa...

ge dig själv tid att älta, gråta och anklaga. Du är den son har blivit sviken, du har rätt att sätta reglerna. Om han är uppriktigt förtvivlad tar han allt du har att säga utan ursäkter eller undanflykter. Om han är det kommer han heller aldrig någonsin att göra om det. Det tror jag du känner om han är. Om du kommer fram till att du trots allt inte vill leva utan honom krävs tid och att du inte slänger det i ansiktet på honom. Väljer du att stanna i slutändan måste det vara utan bitterhet, annars funkar det inte. Då kommer händelsen att fräta sönder relationen. Jag har gått igenom en otrohet och det slet sönder mig men jag gavs tid och fick häva ur mig gång på gång och efter några månader kom vi ut på andra sidan och var starkare än någonsin. Om är det ditt hjärta säger att det vill så går det.

Livet sa...

Otrohet, så himla fult och så himla många som vet hur man ska göra när man blir utsatt för det. Utan att dom har varit med om det. Dom flesta säger att dom skulle lämna på en gång.
Jag vet inte hur det är att bli utsatt när man har barn tillsammans, om det är annorlunda då. Men han jag har mina barn ihop med var otrogen mot mig innan vi fick barn, innan dom ens låg i magen. Jag blev arg och ledsen, han var arg och ledsen. Efter den händelsen slutade han dricka alkohol och har inte druckit sen dess. Något ont som inte har något gott med sig osv osv.

Hur det är för er vet ju bara ni. Jag behövde få prata om det för att kunna gå vidare.

Jävla skitsörja. Kram

erika sa...

Jag var med om det för 1.5 år sedan. Att känns sig som den minst värda människan i världen är ohyggligt, ovärdigt, omänskligt & framför allt orättvist. DU har inte gjort fel & det är inte DU som ska jobba med det här utifrån dessa förutsättningar (om den nu är vad ni vill, alltså lösa det).

Jag förlät, efter väldigt lång tid & jag ångrar inte det. Jag ångrar att det gick så långt att jag blev behandlad så illa.

Jag tror verkligen att det går att komma tillbaka efter otrohet, även om det krävs en enorm mängd av olika känslor.. men tänk även på att det faktiskt bara är DU som bestämmer. Ingen runt dig, & inte han.

Tror du klarar dig genom det här! Du är, bevisligen, en förbaskat stark människa! & glöm aldrig att du inte är ensam..

LE VELOUR sa...

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag blir alldeles tom när jag läser. Men jag vill ge dig en kram, och lite styrka, även om jag vet att du redan har den.

Anonym sa...

Vet inte vad jag ska skriva men stora kramar till dig.

Karin sa...

Petra!! Jag tänker pa dig! Skickar dig positiv engergi och styrka genom cyber världen.

En Maria sa...

Vill skicka kramar. Ta hand om dig supermamma, tillåt dig själv att känna alla känslor.

Elin Thomasdotter Holm sa...

jag har varit i en liknande situation, och jag har också varit den som utsatt någon för det. det är fruktansvärt. man river ju upp precis allt med det här agerandet.
ingen kan berätta för dig hur du ska göra, men iom du fortfarande älskar honom, och ni har tuva, så kanske kanske parterapi kunde fungerat? låter lame, men för mig har det fungerat förut. familjens hus och sådana ställen erbjuder gratis när man har småbarn!

xDenisex sa...

Varför ska du ge honom all din kärlek och ens försöka gå vidare och förlåta honom när han tydligt visat att han inte känner lika stark kärlek tillbaka gentemot dig? För är man kär, och älskar någon så anser jag att man inte är otrogen. Det finns aldrig några ursäkter lr vettiga skäl till att vara otrogen, det är en ful självisk handling. Och i det här fallet kanske det inte bara drabbar dig utan även ert gemensamma barn? Förlåt, är en utomstående som egentligen inte borde yttra mig. Men jag blir så ledsen för din skull, du känns som en så fin person, som älskar dina barn och kämpar med fyra ungar, vilket inte alltid kan vara en dans på rosor, och så händer en sån här sak. Man tappar lite hoppet om mänskligheten. Du förtjänar bättre. Va stark!

Anonym sa...

Alltså. Det här kanske låter okänsligt i sammanhanget och det är verkligen inte min mening, men jag tycker du ska läsa Prins Charles känsla av Liv Strömkvist. Den ger perspektiv.

Jag tycker om din blogg och vill bara väl.

/Sandra