DET ÄR INGET FÖRSÖK TILL EN COMEBACK, DET ÄR BARA PRECIS SOM DET ÄR

hade jag fortfarande varit gravid nu så hade jag antagligen suttit här och varit helt knäckt nu, ja, säkert gråtit också, av första kommentaren under SÄKERT!. som tur är, är sigge redan här, allt som jag kände mig osäker över har försvunnit.

min dröm var definitivt att hamna mitt uppe i allt det här, det förstår nog alla som känner mig, även "inte jätteavlägsna bekanta". eller så var det inte det, nej, egentligen så var det meningen att jag och joel skulle vara tillsammans fortfarande, och jag skulle ha varit färdigutbildad, eller iallafall en bra bit på väg. jag skulle inte ha varit olyckligt kär i någon, inte för att jag är det direkt, jag tänker bara mycket på kärlek och hur det borde vara bara, och jag kanske inte ens hade bott i en kass stockholmsförort fortfarande. det var planen, men inte verkligheten.

nu har jag love, arvid och sigge istället, och vi bor i den där kassa stockholmsförorten. jag har inte utbildat mig till det jag vill bli än, jag har fett dåligt med pengar eftersom jag inte har jobbat på länge och nu är mammaledig igen. jag och joel gjorde slut för ett år sen, och jag och sigges pappa bor inte ihop, nej, han bor på öland som är evigheter härifrån. så ja, jag är ensam med tre barn som jag har med två olika män. och jag maler på om hur jobbigt det är, hur deprimerad jag är från och till och om hur ensam jag känner mig. så verkligheten är antagligen precis den, att jag är ännu en gnällig whitetrashig småbarnsmorsa.

som tur är, trots allt som talar emot mig, så är jag en jävligt bra gnällig whitetrashig småbarnsmorsa. jag älskar mina barn över allt annat och dom älskar mig. no regrets.

SÄKERT!

det här är vad alla har sagt om mig; håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän. du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän.

jag gillar svensk musik den här veckan, jag gillar att känna igen mig och tänka att precis det där ska jag säga till dig för det är precis så jag känner. men jag väljer att inte göra det, att inte säga någonting för det spelar ingen roll längre. det finns ingenting längre. det är mil mellan oss nu, om ens det, kanske en evighet av vetskapen av alla förlorade dagar bara. hjärtat på kylskåpet kommer aldrig tillbaka. nu bär jag bara allt inom mig, och tänker att visst var det så bra, så himla bra, så bra. men det är väl den tiden nu, det kommer tillbaka, det kommer alltid tillbaka. har varit här förr, det kommer alltid alltid tillbaka. kanske kommer det att bubbla över en dag, eller så försvinner det.

JAG HAR FLER KILLAR ÄN DOM FLESTA

jag och sigge har legat och sovit tillsammans i eftermiddag. det är så fint när han viftar med armarna i sömnen och ler. allt jag var rädd för innan försvann, nu är det vi. perta + love + arvid + sigge = sant!

LIVET SOM DET SER UT IDAG

love och arvid kom hit vid nio och sen dess har det nog varit fullt upp hela tiden. vi har byggt koja i deras tält och det har varit halvt slagsmål om bilar och vi har läst böcker, ritat båtar, tittat på i drömmarnas trädgård, ätit mat, försökt väcka sigge x antal gånger, badat med bubblor och skvätt ut allt vatten över hela badrummet. mitt uppe i allt har sigge ammat varannan timme för nu när han väl har börjat äta verkar han inte ha några planer på att chilla lite med maten utan äter mycket och ofta. vilket iofs är bra men mina tuttar kommer att förvandlas till russin om han fortsätter i samma tempo.

nu är love och arvid hos joel och sigge är matad, nybadad och omstoppad i sin nybäddade säng. och nu när jag slappnar av så känner jag hur trött jag är i hela kroppen och min amningsaxel har kommit tillbaka, jag spänner mig utan att tänka på det vilket resulterar i att axeln halvt avlider.

ikväll har jag tänkt massor på hur det kommer att bli sen, i framtiden. tanken är ju att vi ska vara två om det här sen, om ett men antagligen två år framåt. men, jag ska alltså göra det här själv nu och sen helt plötsligt dela allt. det känns bara så fel på något sätt. och vem vet hur det ser ut så långt fram och vilka möjligheter som finns för att få något sånt att fungera. det känns som att jag ska förbereda mig på att ge bort dig, att jag ska ge allt av mig till dig och sen ska du försvinna, om inte på heltid, på deltid. all tid känns som för mycket tid idag.

NÅGONTING HELT ANNAT

sock monkey från monkeytailandwellington.com.au

från Ninainvorm.etsy.com

alltså, jag gillar inredning, jag älskar inredning, jag är en inredningsnörd. enklare än så kan jag inte säga det. tyvärr handlar allt om budget, och just nu finns det inte pengar nog att kunna köpa allt som jag skulle vilja ha, därför får jag nöja mig med det som jag har och göra det bästa av det. men, som tur är så kan man få vilja ha saker även om man inte har råd med dom, och idag vill jag ha en apa + ett par fat. och lite till.

M-HM

never as tender and never as well dressed, never as handsome and never as good in bed, never had such good taste, never as much like me. well, theres nothing like you when youre gone.

NATTVAKA

uhu, jag fick inte mycket sömn inatt minsann, sigge aka tjockisen som ska ha mat hela tiden, vaknade varannan timme fram till klockan fem, sen sov han till (WU-HU) åtta och ville då ha mat igen, mycket mat också, inget finsörplande här inte. nu sover han som en liten fet stock och jag vandrar omkring och kan såklart inte sova ändå. godissugen är jag också, och jag har länsat mitt stash. jag känner ingen ork att ställa mig och baka nu och helst vill jag ju bara ha colakastanjer, det suget har inte släppt det minsta. idag är det lite synd om mig.

LOVE, ARVID OCH SIGGE

igår kom love och arvid hem och det är sant, oavsett hur klyschigt det låter, ens barn blir liksom jättar om man jämför. innan var dom ju mina små bebisar och man ser dom som det, nu var det som två stora män som kom hem, okej, inte riktigt. men sigge, han är knappt som ett ben på love och arvid.

men anyways, love och arvid verkar gilla sin lillebror. dom har hjälpt till med matningen, alltså med flaskan då, och dom springer in till honom så fort han piper. jag tror iofs att dom är lite missnöjda med honom för att han mest sover eftersom dom även har gjort ett par försök att väcka honom under dagen innan jag har räddat sigge från sina kärleksfulla men lite vilda bröder. dom har även gett honom saker, dom lägger grejer i hans händer som han såklart inte kan hålla men dom gillar ändå att göra det verkar det som. arvid stoppade tom ner heffan och nallen (hans favoritgosedjur som ska med överallt och hela tiden när han är här) i sigges säng. jag tror att dom hade försökt att klä på honom iallafall, eller liksom, gett honom kläder så att han skulle klä på sig för hans tshirt och pyjamas låg i hans säng. arvid försökte kittla honom också, det gillade arvid med inte sigge eftersom sigge försökte äta. det känns bra iallafall, som att dom kan acceptera att han är en del av våra liv nu.

eh ja, annars funderar jag lite på att gå och lägga mig nu, jag är helt slut och min rygg gör ont och jag känner att jag ändå inte har så mycket bättre för mig + att jag behöver ta igen lite sömn. sigge har vänt i vikt och börjat tjocka på sig bra så nu slipper jag känna mig stressad över att sigge skulle sova förlänge på nätterna och att han skulle äta för dåligt. det börjar kännas i kroppen att jag är ensam nu, tröttheten börjar smyga sig på. men o andra sidan så är det ju som det är, och uppenbarligen så orkar man mer än vad man tror men vi får väl se om ett par månader, nyfödda bebisar är ju som sagt inte så värst komplicerade, dom sover ju väldigt mycket. det är ungefär som det här fenomenet när ens barn börjar närma sig tre månader och bli "stort" och den/dom sover ett par hela nätter och man ba "yes, mitt barn har redan börjat sova hela nätter! praise, joy, jebus" och sen upptäcker man att "ha-ha, tji fick jag" ett par nätter senare när dom inte vill sova alls istället. så som sagt, vi får väl se hur mycket jag pallar i framtiden, hur kaxig jag är då liksom.

TUMMEN UPP!

det slog mig att jag måste ändra min tjusiga blogg-banner eller vad man ska säga, sigge måste ju också få vara med. det slog mig även hur mycket jag suger på photoshop och hur jag fick kämpa i överdrivet lång tid för att styra upp den nuvarande. här är han iallafall! gosse johansson som han just nu officiellt heter tills namnpapprena är uppstyrda.

VÄNTAN

när sigge sover så har jag så sjukt mycket tid som jag inte riktigt kan använda till något vettigt. små barn är inte så komplicerade, dom äter, sover och bajsar. sigge väckte mig vid halv nio, jag trodde att det var dags att äta men det var dags att sova hos mig istället. sen sov han nog en timme till innan det var dags för mat. han går upp sjukt långsamt så nu försöker jag verkligen att trycka i honom mat, han ska gå upp 300g tills på måndag men frågan är om han klarar det i sin takt, han äter mer och mer men det känns liksom inte som att det händer någonting.

och ja, på måndag, då är det dags för hjärtkoll igen. i fredags hördes fortfarande blåsljudet i hjärtat så på måndag blir det ekg, eko och blablabla. vänta hela helgen och försöka att hålla koll på känslorna och nerverna. och ingen har sagt vad som händer om den här genvägen i hjärtat inte stänger sig självt som dom säger och tror att den ska göra med tiden. lätt att vara lugn då.

FÖRHOPPNINGAR OCH REGNBÅGAR

(falskt alarm, det var ett sömnskrik.)

jag kommer aldrig glömma det du sa en gång med lackskor och mina barn men det finns inte längre såklart och det är så långt borta nu. jag behövde bara tänka på det ikväll, för det är det finaste jag har hört och jag önskar att det hade varit framtiden men det går verkligen inte. ibland är det fint att bara tänka tillbaka att det fanns där en gång.

lycka till. det kommer alltid att finnas en plats i mitt hjärta.
(vi borde skratta åt allt igen men var är den där regnbågen?)

VAD MAN VILL OCH VAD MAN VÄLJER

love och arvid är kvar i linköping. idag ringde love mig och kramade telefonluren. arvid var upptagen med bolibompa och att vila i hundkorgen, han gillar hundkorgar. dom kommer hem på söndag och därmed är evigheten utan dom avslutad.

det är konstigt att två nyblivna föräldrar till samma barn har så olika liv. det är okej, jag försöker att tycka att det är okej. såhär på kvällarna är det lugnt och lite ensamt och ingenting är vardag eller helg längre, allt är bara samma. godis - family guy, godis - american dad. godis - true blood. jag kommer att bli tjock och få liggsår.

nu ropar sigge. allt för dig.

NU ÄR DET VI

om det skulle finnas ett paradis så skulle det bara vara jag, mina tre barn och ingenting i vägen för oss. för ett år sen var det svårt att tro att det var här livet skulle vara nu. det är helt knäppt, helt plötsligt känns det som, har man gått och blivit trebarns mamma. man undrar liksom hur det gick till! eller ha, jag vet ju hur det gick till, det är bara underligt att sigge är här nu, att han ligger i sängen som har stått tom nu ett tag och bara väntat.

sigge sover och hickar lite, anders har åkt till öland igen och jag är inte pigg men inte trött heller. det var saker jag skulle fixa idag men jag skjuter på det tills imorgon. jag blev lite medveten om att det i princip är höst nu. när man har massor att tänka på så går allt runt omkring en snabbt och själv står man still. sen vaknar man upp och då har det helt plötsligt hänt en massa saker runt omkring som man inte har varit medveten om knappt. åren går ju snabbare och snabbare ju äldre man blir, saktar det ner sen? för jag känner att jag inte hinner med.

MITT LILLA LYSRÖR

igår var vi på sjukhuset, nu är sigge åtta dagar gammal och har stuckits sådär åtta gånger i handen men nu är det förhoppningsvis slut med det. vi fick hjälp igår, sigge fick solas. MEN! vi slapp göra det på sjukhuset och fick göra det hemma. så i tolv timmar har sigge legat insvept i en slags plastficka med fiberoptik i. jag har liksom ammat ett lysrör. eller det kändes ungefär så. sen gick det inte så bra att amma heller (hemläkaren sa att det var för att det var en man som låg bakom konstruktionen, teknik kan dom men inte så mycket annat typ), så vi fick flaskmata (vi gör det alltså, men med min mjölk för jag har massor, bara för att han ska få i sig tillräckligt, för att vi ska se att han får i sig tillräckligt osv). imorse var hon här igen och nu ligger han på normalnivå, så behandlingen hjälpte!

idag åker anders hem också, det känns sådär i hela kroppen. och dessutom saknar jag love och arvid. nu har allt liksom börjat lugna ner sig, vi är hemma men dom är inte här och jag har aldrig varit ifrån dom såhär länge. iförrgår började jag gråta när jag såg deras skor i hallen. jag får dagliga uppdateringar om deras äventyr och ibland vill dom prata i telefon också. inte för att dom är världsbäst på det eftersom dom gillar att visa upp sina saker för mig, så alltså visar dom grejerna istället för att prata. dom kommer kanske att komma i helgen, det som komplicerar allt är att jag inte får lyfta dom på freakin två månader tack vare snittet.

och jag gjorde förresten kejsarsnitt för att jag fick sy väldigt mycket förra gången så läkarna tyckte inte att det var värt att jag skulle få riskera att göra det igen.

090909

allt gick så himla snabbt på slutet här och nu är sigge född. det blev alltså en kille, precis som jag kände på mig, men vafan, jag hade 50/50 chans att ha rätt så. den åttonde så ringde dom från sjukhuset och sa att jag kunde komma in den nionde till förlossningen för kejsarsnittet. allt gick jättebra och det gick snabbt. nålen, alltså bedövningen, som jag var mest rädd för kändes knappt om man jämför med epiduralen som gröptes in och ut med i min ryggrad tills dom kallade in en specialist och inte en praktikant från 8an med finnar och svettiga händer. AAANYWAYS, sigge föddes 14.51 090909. han kom ut med knäppta händer, fin färg och lite skrik. jag fick bara ha honom brevid mig, brevid ansiktet, det var jobbigt men bra för hela jag skakade, eller ja, den delen jag kände iallafall. och så började gråtfesten, jag fick ju mest ligga och titta på min nyfödde son som vägdes och fixades iordning i förrummet till operationssalen medans jag syddes ihop. det var nog först på uppvaket som jag fick hålla i honom.

sen iallafall, gick det bra dom första dagarna, jag hade lite ont men inte så farligt, det var mest obehagligt att röra på sig. sigge var lite gul men inte i riskzonen för behandling. sen, på fredagen när vi hade tänkt att vi skulle få åka hem, och ja, alltså inte bara vi då utan alla, så skulle vi göra sista rutinchecken med barnläkaren. anders gick iväg själv för att jag hade lite ont. sen kom dom tillbaka och förklarade att dom hörde ett blåsljud i hjärtat. "antagligen ingen fara". inte direkt det första man tänker när man hör blåsljud i hjärtat. så vi fick vänta lite, sen kom en barnmorska in och sa att dom ville flytta oss till neontalen för att dom kunde ha bättre koll där. ännu en grej liksom. så vi fick gå dit, sitta där från ett till fem och vänta på en barnhjärtläkare som skulle kolla på sigges hjärta med ultraljud. våndan liksom, helt sjukt.

det visade sig iallafall vara genvägen som barn i magen har i hjärtat som ska stängas när dom föds som inte riktigt hade stängts som den skulle. ingen direkt fara och vi blev ivägskickade till bb igen med en tid för återbesök. så från tio-fem så trodde vi att sigge hade ett hjärtfel, det går liksom inte att förklara hur det kändes.

sen gick han ner i vikt och blev gulare så vi fick inte åka hem förrens igår, 6 dagar på bb. och så fort vi kom hem så började sigge äta igen, alltså ordentligt. nu äter han så mycket så att jag torkar ut typ, fast jag har dolly parton-tuttar. så jag hoppas för allt i världen att han har gått upp vikt tills imorgon när vi ska på återkollen.

nu blire mat, sen blire mer om sigge!